Om ett kortidsboende med långvarig effekt

Short Term 12 är en film om vanliga problem. Namnet syftar på ett korttidsboende för ungdomar med problem av alla möjliga sorter. Vi får stifta bekantskap med personalen och genom dem även några av de boende. Personalens sätt att med varsam hand och sociala smarthet ta hand om ungdomarna är inte baserat på högskolepoäng i pedagogik, utan på empirisk erfarenhet vunnen genom att helt enkelt prova sig fram och se vad som fungerar.

Paret Grace (Brie Larson) och Mason (John Gallagher Jr, känd från The Newsroom) delar inte bara kärlek med varandra, utan även arbetsuppgifter då både arbetar på boendet. I ett led i att visa hur det mesta går hand i hand i vår verklighet har båda dessutom ett rätt struligt förflutet, men har hamnat på rätt köl och drivs av att försöka få andra på samma bana. För Grace är dock problemen fortfarande kvarvarande, med en pappa som är på väg att släppas från fängelset, men framförallt med en stundande graviditet som hon måste ta beslut om. Att detta sammanfaller, samtidigt som hon blir känslomässigt påverkad av en flicka på boendet med liknande problem som hon själv har haft, bringar givetvis för en tuff inre resa för Grace.

Filmer har ofta den effekten att allt möjligt elände verkar sammanfalla – dramaturgi! – men Short Term 12 går inte till överdrift. Den zoomar in på Grace som nog alltid haft det rätt tufft och som går igenom ännu en av alla sina kamper. Brie Larson, som spelar Grace, fungerar väldigt bra och lyckas framförallt att säga saker utan att hela tiden behöva sätta ord på sina känslor. Stort skådespel, åtminstone så långt jag kan bedöma det som betraktare.

Det är egentligen enkelt att göra en bra film. Det handlar mest om att se sig omkring och fånga känslan av vad som pågår. Om en filmskapare lyckas fånga det som finns där, så kommer den oundvikligen att lyckas. Om man ser sig omkring på ett gruppboende fyllt av både boende med problem, men även med personal med sina egna problem, så blir densiteten av problem rätt hög. Att ha problem är dock inget ovanligt, det handlar istället om att bara kämpa på. Därför gillar jag att Short Term 12 både börjar och slutar med skratt. Det är så det är i livet; ibland gråter man, ibland skrattar man.

Andreas