Begin Again – banalitet som något bra

Begin Again

”Det fantastiska med musik är att även det mest banala kan bli en känslosam låt”.

Citatet ovan kommer från den desillusionerade talangjägaren Dan (Mark Ruffalo). Citatet ringar in Begin Agains (svensk titel: Sånger från Manhattan) stämning väldigt väl. Det är när Dan fått sparken från sitt skivbolag och ”firar” detta med en natt på stan, som han möter Gretta (Keira Knightley), som precis blivit dumpad av sin nyblivna softrockstjärna till (ex)pojkvän. De två möts i ett ögonblick där båda två står på botten, men där musiken förenar dem. Hon genom sitt eget låtskrivande, han genom sitt öra för talang. Tillsammans inleder de en mental resa som handlar om att båda ska finna inre frid och i slutändan bli lyckligare personer. Banalt? Ja, men som sagt, med musik kan även det mest banala bli känslosamt. Om begreppets innebörd vidgas ytterligare tror jag att även filmmediet kan ha den egenskapen.

Det fina är att Begin Again inte utvecklas till en klassisk kärlekshistoria mellan Dan och Gretta. Det finns ögonblick som mycket väl kan mynna ut i kärlek, men de avbryts alltid av allehanda distraktioner. Det är dock inte kärlek som driver deras vänskap, det är istället musiken och vikten av att ha följa sin egen väg som gör det. Scenen när de använder en ”splitter”, en adapter med två 3,5 mm-utgångar, som möjliggör att båda kan lyssna på samma musik med egna hörlurar, påminner mycket om hur musik konsumerades under min egen uppväxt. Detta inslag blir också en spark i sidan på skivbolagsindustrin som porträtteras som ytliga, kliniska och själlösa.

Begin Again visar också att musiken står sig starkare än någonsin, i synnerhet tack vare de gränslösa möjligheter till både produktion och distribution som finns idag. Utan stöd från skivbolag börjar nämligen Dan och Gretta, tillsammans med vänner och kontakter, spela in låtar till något som är tänkt att bli hennes debutalbum. De gör det inte i en studio, inte i ett garage eller ens inomhus. I stället använder de staden New York som sin studio. På tunnelbanan, på hustak, i gränder. Det spelar ingen roll hur omgivningen låter, det handlar istället om att fånga känslor. Om någon avbryter dem, om det så är polisen, kommer även det med även på inspelningen. Utrustningen är också enkel. Det enda som medtags är en Macbook, nödvändiga instrument och ett gott humör.

Tillsammans med ett gäng visserligen konventionella, men samtidigt fungerande, relationsförvecklingar i bakgrunden drivs Begin Again framåt med en stark känsla av att allt ordnar sig. Det må låta banalt, men om omständigheter vill sig väl kan det vara väldigt härligt att få ta del av sådana historier. Precis som musik har förmågan så kan filmer påverka väldigt starkt i stunden. Därför kan även det mest banala bli en känslosam film, även om eftermälet inte nödvändigtvis behöver bli lika starkt.

Andreas